Eftersök
Ketchupeffekten... först så är det inte ett eftersök och sen två griseftersök på en dag.
En gris blev påskjuten i torsdags natt men jag kunde inte åka ifrån barnen som låg och sov då.
Så jägarna försökte själva först men dom ringde tillbaka på morgonen så då åkte jag dit. Dom hade inte hittat något som tydde på en träff men det måste ju kollas ordentligt i alla fall.
Så jag tog med mig laikorna och Stella och for dit. Jag tog Stella och Nellie med mig fram till skottplatsen. Jag hittade inget som tydde på en träff jag heller men det hade regnat kolossalt mycket hela natten också.
Jag ringade området gång efter gång i större och större cirklar då vi inte fick något riktigt utspår.
Och vi hade en rejält dust med myggen... det var något så in i helvete med dom smä kräken...fick nästan panik ett tag.
Nåväl... till slut så fick Stella gå på frisök men det gav inte heller nån framgång så jag lät Nellie gå lös hon också. Hon är en fena på att leta rätt på skadat vilt. Men det gav inget det heller.
Precis när vi skulle avbryta så blev det ett sjurungande ståndskall bara 100m från skottplatsen inne i en tätning...det var som en djungel. Så jag rappade i ett skott i loppet och smög in. Men det var ingen gris utan Nellie skällde på en mård uppe i ett träd. Förbannat också!
Så vi avbröt till slut. Inget tydde på träff i djuret och vi kan ju inte göra mer än att lita på hundarna.
På eftermiddagen så ringde min goda vän Klas och frågade om jag kunde hjälpa honom med eftersök på en gris. Hans hund är sjuk så han ville inte köra med den.
Den grisen var också påskjuten på torsdags natten och en annan kille hade varit där och försökt men inte kunnat hitta något som tydde på träff.
Men vi ville prova ändå.
Så återigen fick Stella och Nellie förmånen att försöka. Bacon fick vänta i bilen.
Och det blev samma visa här också... hittade inget av vikt på skottplatsen och inget direkt utspår heller. Så det blev att ringa området här också. Vi höll på i ett par timmar utan någon framgång. Så till slut så avbröt vi... vi fick bedöma det som bom.
Men hundarna jobbade på bra... Stella älskar verkligen att spåra... hon ger aldrig upp och Nellie söker av området helt suveränt... ringar området i större och större cirklar.
Nu vill vi bara ha något med träff i... husse är "lite" sugen på att få smyga in på ett fint ståndskall och Bacon har tröttnat på att få vänta i bilen. Han vill ha något att bita i (bokstavligt talat).
Ha det gott!
// Micke
En gris blev påskjuten i torsdags natt men jag kunde inte åka ifrån barnen som låg och sov då.
Så jägarna försökte själva först men dom ringde tillbaka på morgonen så då åkte jag dit. Dom hade inte hittat något som tydde på en träff men det måste ju kollas ordentligt i alla fall.
Så jag tog med mig laikorna och Stella och for dit. Jag tog Stella och Nellie med mig fram till skottplatsen. Jag hittade inget som tydde på en träff jag heller men det hade regnat kolossalt mycket hela natten också.
Jag ringade området gång efter gång i större och större cirklar då vi inte fick något riktigt utspår.
Och vi hade en rejält dust med myggen... det var något så in i helvete med dom smä kräken...fick nästan panik ett tag.
Nåväl... till slut så fick Stella gå på frisök men det gav inte heller nån framgång så jag lät Nellie gå lös hon också. Hon är en fena på att leta rätt på skadat vilt. Men det gav inget det heller.
Precis när vi skulle avbryta så blev det ett sjurungande ståndskall bara 100m från skottplatsen inne i en tätning...det var som en djungel. Så jag rappade i ett skott i loppet och smög in. Men det var ingen gris utan Nellie skällde på en mård uppe i ett träd. Förbannat också!
Så vi avbröt till slut. Inget tydde på träff i djuret och vi kan ju inte göra mer än att lita på hundarna.
På eftermiddagen så ringde min goda vän Klas och frågade om jag kunde hjälpa honom med eftersök på en gris. Hans hund är sjuk så han ville inte köra med den.
Den grisen var också påskjuten på torsdags natten och en annan kille hade varit där och försökt men inte kunnat hitta något som tydde på träff.
Men vi ville prova ändå.
Så återigen fick Stella och Nellie förmånen att försöka. Bacon fick vänta i bilen.
Och det blev samma visa här också... hittade inget av vikt på skottplatsen och inget direkt utspår heller. Så det blev att ringa området här också. Vi höll på i ett par timmar utan någon framgång. Så till slut så avbröt vi... vi fick bedöma det som bom.
Men hundarna jobbade på bra... Stella älskar verkligen att spåra... hon ger aldrig upp och Nellie söker av området helt suveränt... ringar området i större och större cirklar.
Nu vill vi bara ha något med träff i... husse är "lite" sugen på att få smyga in på ett fint ståndskall och Bacon har tröttnat på att få vänta i bilen. Han vill ha något att bita i (bokstavligt talat).
Ha det gott!
// Micke
Kommentarer
Trackback
