Tråkigt..................
Inte så tätt mellan bloggningarna nu... men det händer ju knappt inte ett skit. Så det är inte så mycket att skriva om.
Den här jävla skitvintern kan ju knäcka vem som helst. Det är som en jävla mentalträning!
Och nu var det nån jäkel som pratade om att det skulle vara kallt ända fram till april.
Knappt ingen jakt nu och när det blir nån så är det utan hundar.
Ingen jakt=inga eftersök... ja några längs vägen då.
Kan det bli tråkigare....
Hundarna har överskottsenergi så dom är i det närmaste rabiata. Och man är väl på väg att bli det själv också.
Och nu är ju klövviltsjakten snart till ända.
Säsongerna verkar bli kortare och kortare.
Var fan tog växthuseffekten vägen? Det har ju varit ett jävla tjat om hur varmt det ska bli och jag tycker nog att det blivit kallare och kallare istället.
Nellies valpar har nu blivit ett år och några av dom har gjort framsteg i skogen. Kul!!!!
Men det är ju samma sak där... den förbannade vintern sätter ju stopp för i princip all hundträning.
Å andra sidan så är det ju ingen brådska, bättre att ta det lugnt och låta dom små liven få mogna mentalt.
Nellies lårskada har läkt bra men rehabiliteringen kommer nog att ta tid. Det verkar som muskeln är lite"kort".
Jag hoppas att det går att träna bort.
Stolpskottet Bacon börjar bli lika knäpp som han var innan den kemiska kastreringen så förmodligen börjar effekten av den att avta. Så nu får jag ta en funderare på om han ska få en ny kemisk kastrering eller om det blir en "riktig" kastrering istället.
Jag hade "eftersöksjour på plats" under en jakt för några veckor sedan.
Och vi fick ett eftersök på en Dovskovel. Vi spårade med Stella och Bacon var med som släpphund.
Stella spårade som en gud och hon har börjat med en ny grej. Hon stannar i spåret och vänder huvudet bakåt och tittar på mig när vi börjar få kontakt med det påskjutna viltet. Då vill hon bli släppt.
Så efter 1,5km spårning så släppte jag henne och några hundra meter bort så blev det fullt ståndskall.
Andreas och jag kämpade på i snön och vi hade väl sådär en 400m till ståndet. Men det gick loss och flyttade sig ytterligare 100m längre bort.
Så då släpppte vi Bacon också... viltet brukar inte gå så långt när han är inblandad.
Han stack direkt och ståndade hjorten han också. Andreas och jag pulsade på i snön och hundarna öste på som sjutton. Men efter en stund så skällde bara Stella... Bacon hade tystnat.
Och av erfarenhet så vet jag vad det är som hänt...hjorten står inte upp längre. Bacon har dragit ner den.
Så när vi kom fram så kunde jag snabbt avfånga hjorten.
Det var en rejäl skovel och skottet hade träffat bakom buken precis framför låren på djuret.
Stella och Bacon har blivit ett otroligt effektivt ekipage. Det är en fröjd att jobba med dom i skogen.
Nellie håller nu på och byter päls och hon ser ut som en riktig byracka nu. Sigrid gör så gott hon kan med borstarna för att hålla henne i hyfsat representabelt skick.
Jag har börjat röja lite runt min damm för barnen och jag har fått för oss att vi ska sätta ut några änder där i år.
Och det lär ju bli ett rejält staket runt om dammen. För annars så blir nog inte änderna så gamla. Hundarna tror nog att det är mat som kommer att simma omkring där.
Ha det gott!
/ Micke
